Partiernas valaffischer i år är riktigt ointressanta , träiga och intetsägande. Minst dåliga är folkpartiets affischer, de är fulast typografiskt och man får lätt intrycket att allt ska lösas med ordningsbetyg och buggning men det är ändå de som jag uppmärksammar. Tvåa i mitt tycke kommer miljöpartiets antipåståenden och de är inte ens effektiva.
Och med den nyligen uppseglade skandalen är de tacksamma att skärskåda. Och visst kan man skriva om affischerna för lustigt resultat (även om vissa är mer främmande). Men det känns mer snitsigt att inte ändra något utan bara välja ut valfria delar av affischerna.
De känns plötsligt aktuella oavsett om det är partisekreterarens, partiledarens eller väljarens kola man pratar om:
Vad som hände med illusionen och varför förklaras kanske bäst så här:
och kanske blir följden:
Man har redan strategin för att få ett bra mottagande på Leijonborgs memoarer:
- Rubriken kommer från Stefan i Skarpnäcks förslag i Äntligen tisdags anagrampyssel i gårdagens sändning.