Jag förundras ibland över vad jag har i min ryggsäck. Det kommer nämligen en tid då jag får nog och vänder upp och ner på min ryggsäck (jag tycker förresten inte om någon av kortformerna för ryggsäck som rygga).
Utöver 10 kg kurslitteratur, tre rutade kollegieblock, två linjerade och ett olinjerat brukar jag kunna hitta en mängd batterier, någon enstaka minidisk (jag som inte ens har en MD-spelare!), några lösa pennor och en mängd kvitton som skulle vattna i munnen på en momsfifflande egenföretagare. Det gäller bara att man kan se vad som är blekta kvitton och skilja dem från blekta bankomatnotiser och blekta biobiljetter.
Andra har tydligen stringtrosor, stora syltburkar med vitt pulver (med tanke på den stora mängden lär det inte vara skumt vitt pulver), mobiltelefoner. Det har jag sett på bussen. Det finns tydligen de som tar upp trosorna från handväskan och visar för medpassagerarna. Inte bara en gång utan två för att se till att medpassagerarna verkligen ser.