Som jag skrivit tidigare är jag förälskad. För ett och ett halvt år sedan blev jag förälskad i en tjej jag inte träffat på flera år. Sedan dess har jag skickat henne två vykort, feg som jag är har jag förstås varken talat om att jag är förälskad i henner eller vem jag är. Jag tänkte åtgärda en av de sakerna nu genom att tala om min förtjusning.
Kanske kan jag ta hjälp av Peters bref-formulärer för att formulera vad jag känner och bifoga med en blomma. Fast det kanske inte går att få tillräcklig hjälp där.
Till detta slags bref, liksom i allmänhet till sådana, som äro känslans foster, kan och bör ingen allmän anwisning gifwas, emedan det blott är hjertats språk, som talar i dem.
Jag måste kanske skriva själv för att ge utlopp för mina känslor.
Men jag tvekar – det är nog lika bra att ge upp allt. Jag känner mig mer som en stalker, stalkörr eller vad det kan heta på svenska. Kanske borde jag bara sitta ensam, vara besatt av förälskelse och inte få något utlopp för mina känslor?