Som ett svar på mejlet om SF:s och biobranschens brister jag citerade häromdagen fick jag en fråga om hur jag resonerade kring upphovsrätten. Här är mitt svar:
Jag är emot att upphovsrättsskyddat material sprids mot upphovsrättsinnehavarens samtycke (utöver vad som krävs för att kunna exemplifiera när man för debatt i olika frågor (citaträtt)). Sedan kan jag tycka att det är problematiskt att ur en juridisk synvinkel motivera illegaliseringen av nedladdning eftersom det, åtminstone i teorin, ställer för stora krav på gemene man att undersöka den upphovsrättsliga statusen på allt material man tar del av och att vinsten för samhället och upphovsrättsinnehavarna jämfört med tidigare situation blir för liten för att motivera denna inskränkning. Med tanke på att en övervägande majoritet av det olagliga materialet spriddes (nuförtiden är det annorlunda i och med Youtube) över P2P-nätverk som innebar att alla inblandade ändå kan sägas ha spridit material innebär det ingen praktisk skillnad i vilka personer man kom åt. Detta är dock rätt ointressant för branschens informationsarbete på biografer.
Som betalande biobesökare eller DVD-köpare känner man sig närmast hånad när filmdistributörerna (eller deras branschorganisationer) antyder att man skulle föredra att olagligt ta del av filmerna. Man riktar sig helt enkelt till fel personer, de man borde nå kommer antagligen aldrig att se detta material eftersom det lär vara bortklippt när de laddar ner filmen. Nu lär det väl finnas en icke försumbar andel av besökarna/köparna som laddar ner andra filmer men irritationen man orsakar de hederliga skadar mer än vad man vinner på att avskräcka någon enstaka från att ladda ner.
För att nå ut med budskapet får man istället söka sig till andra kanaler där man kan förväntas nå rätt målgrupp. Väl där behöver man också tänka igenom hur man framför budskapet så att det inte får motsatt verkan.
När det gäller biobesökare (och även DVD-köpare) borde branschen istället se till att de ska kunna känna att de gjort rätt val. Det kan röra sig om att slippa ovan nämnda långrandiga varningstexter, att bioreklamen som visas inte är likadan som den som visas i TV, att reklamblocken inte är likadana från besök till besök, att se fler trailers, att ljud- och speciellt bildkvalitet på spelfilmerna hålls på en hög nivå (med framsteg inom hembioområdet kan man snart hålla en genomgående högre kvalitet hemma än på bio, speciellt eftersom biografprojektorns skärpeinställning alltför ofta ställer ur sig) (bildkvalitet för reklamfilmerna har jag redan nämnt i mitt tidigare mejl).
Sedan skulle man förstås kunna vissa informationsmaterial om piratkopiering på biograferna men ur en positiv utgångspunkt, dvs. man tackar för att besökaren är på biografen. Här får man dock akta sig för backlash. Man kanske inte vill känna att en andel av pengarna man betalat går till att bekosta filmer som Göta kanal 2 eller (beroende på politisk inställning) att pengar går till Filminstitutet.