Inte så sällan tillskriver jag i min fantasi mig själv de mest fantastiska egenskaper. Det är egenskaper som gör mig framgångsrik antingen ekonomiskt, publikt, hos tjejen eller en kombination av dessa. Problemet är just att de saknar verklighetsförankring. Jag är inget musikaliskt geni, i själva verket har jag knappt tillstymmelse till rytmkänsla. Litterärt skördar jag heller inga framgångar – tempus som ändras efter varje mening eller begrepp som blandas samman får nog inte förekomma i kritikerrosade böcker såvida man inte själv medvetet använder det som ett stilistiskt knep och det lär jag inte bli beskylld för.
Inte heller min fysik kommer att uppmärksammas av eftervärlden eller den nuvarande. I varje fall inte i samband med beundrande kommentarer om skönhet och styrka. Det finns även tidpunkter då jag önskar mig en förmögenhet för att därigenom bli en maktfaktor och framgångsrik och sorgligt nog är det det mest sannolika av de uppräknade scenarierna.