Actually

· 195 ord · 1 minut(er) att läsa

Jag föll på det igen. Jag hade två gratisbiljetter till bio att utnyttja och den första gick till ytterligare en romantisk komedi.

Det var samma film som jag såg förra hösten, skapad av samma personer men såld under ett annat namn. Bedrägeri? Jo, men jag vet inte om någon bryr sig.

Skillnaden mot förra filmen var ytterligare ett antal bihandlingar som knöts ihop ganska dåligt i slutet, min antifavodol Emma Thompson och dessutom Rowan Atkinson i sin vanliga roll. Att ha med honom i en film kan knappast vara ett kvalitetsmärke efter Rat Race och Scooby Doo (disclaimer: jag har inte sett någon av de båda filmerna). Synd på en riktigt hyfsad satiriker.

Jag vet inte om jag ska vara rädd eller tacksam men jag tror att filmen fungerade som en trigger, jag kommer att höra av mig till C.

Tänk om jag inte är den enda som resonerar så, tänk om massvis av personer hör av sig till någon person de avgudat i hemlighet i åratal. Förutom ett uppsving för Posten lär vissa personer bli trötta och generade till max, för inte kan man väl räkna med att intresset fördelar sig jämnt över populationen?