Nu har jag tittat på Antikrundan för den här säsongen. Som vanligt sitter jag och innerligt hoppas att allt som värderas är värdelöst och/eller förfalskningar.
Denna gång blev jag dock lite ledsen (väldigt lite) när det visade sig att en tavla en man köpt för femtiotusen (antagligen under värsta spekulationssvängen i slutet av åttiotalet) bara var värd det halva. Inte för att egentligen brydde sig. Men han var mer sympatisk än de flesta personer som förekommer i det programmet. De som inte alls bryr sig om värdet men som sedan står och hoppar när de får reda på att den hiskeligt fula och helt oanvändbara träbyttan är värd tiotusen.