Min lillebror påpekade i samband med någon trailer för Den siste samurajen att det fanns märkligt många titlar med den siste av något. Så är det: Den siste kejsaren, Last Ninja är två andra titlar som även de anknyter till österländsk tradition.
Men varför är det mer intressant med slutet på epoken än dess början eller blomstringsperiod? Inte kan det alltid vara så att allting förfinas till fulländning för att sedan knalldö. Det mesta brukar genomgå en period av förfall innan det når den oundvikliga döden.
Apropå Den siste samurajen funderade jag när jag såg trailern på om det är en ren slump att Cruise väljer att spela in en film i Japan med motspelare av ungefär samma höjd som sig själv. Det är nästan så att man kan tro att han har komplex eller så är det bara jag som för en gångs skull kan vara överlägsen en Hollywoodskådis på något.
För visst anses det vara finare att vara lång än kort. Jag tycker, som någorlunda lång, att det är bra att uppfattningen är så. Tyvärr sträcker sig inte samhällets uppskattning så långt att det finns tillräckligt med benutrymme på bussarna.
Uppdatering: Så här fördelar sig användandet av vissa ord i filmtitlar (från IMDB):
| First | 1828 | | Last | 3001 | | Middle | 552 |
Tack till Håkan Kjellerstrand för letandet!