Trots min insikt i fallet C värderar jag hennes födelsedag oändligt mycket mer än Jackie Chans. Det insikten gett mig är bara en förvissning om att det är obesvarad, olycklig kärlek. Jag vågar göra den värderingen. Visst kan det finnas en charm i att i hemlighet beundra någon på avstånd. Men när man som jag ältar det blir det olyckligt och den enda lösningen jag tänker mig är ett ingripande av en övernaturlig makt. Jag vet: det är dumt. Jag borde agera eller totalt ignorera, men jag kan inte. Jag har hittills bara gjort halvmesyrer av de två ytterligheterna: agerat fegt och anonymt samt ignorerat det för stunden bara för att tankarna blossar upp efter ett tag.
Det senaste vansinnesprojektet jag planerat i huvudet, för att enbart utföras i huvudet, är att producera en tidskrift enbart för henne. Där skulle jag beskriva ett fall som i mångt och mycket liknar mitt. Jag skulle för fatt få igång någon slags interaktion från hennes sida arrangera en riggad tävling.