Min nya radiomottagare har en display som visar frekvensen på den station man för tillfället lyssnar på. Utformningen av mottagaren gör att den måste placeras mer eller mindre synligt för att kunna användas. Detta gör att jag i teorin avslöjar för andra vilken radiostation jag lyssnar på. Som tur är är displayen inte särskilt stor, för inte vill man att andra ska kunna se var man tagit sin tillflykt när P1 och P3 sänder jobbigt pinsamma program där folk ringer in.
För det finns, i alla fall i Norrköping, inte några reklamradiostationer man står ut med som annat än surrogat i klass med andra världskrigets surr-kaffe eller tidigare svåra tiders barkbröd.
Fast att dela med sig av det man lyssnar på behöver ju inte alltid vara dåligt. Det kan ju ge en möjlighet att nicka igenkännande till någon som lyssnar på samma bra radioprogram eller fantastiska låt av en halvobskyr singer-songwriter som man själv gör. Men då råder räcker ju inte en liten fingerstor display. Ja, överhuvudtaget fungerar det nog inte med någon display i det läget. Istället skulle man kunna använda någon trådlös teknik för att få det att plinga till på något sätt.
Precis som de matchmakingapparater som presenterades på 1980-talet. Det var en sorts radiosändare som gav ljud ifrån sig när en annan apparat med motsvarande inställning var i närheten. Jag vet inte om det någonsin blev en produkt av det hela. Möjligheterna idag borde vara större både vad gäller tillförlitlig teknik och tillgång till större andel variabler att dela med sig av.
I stort sett alla svenskar går ju runt med en mobiltelefon och många har även en MP3-spelare med sig. Alltså ställer jag in telefonen att göra väsen av sig när någon som har min bästa kompis telefonnummer i sin telefonbok är i närheten eller när någon annan som har Vacuums senaste singel i sin MP3-spelare går förbi. Sen återstår att automatiskt utbyta resten av gruppens låtar som den andre inte har.
Se där en tillämpning som kan hota skivbolagen långt allvarligare än Kazaa. I det närmaste anonymt filutbyte.
Problemet med dessa matchmakingtjänster är väl att man riskerar att upptäcka att man inte har något att prata om trots gemensamma intressen.
Medan man själv bara funderar hinner andra hitta på praktiska tillämpningar. Om än med lite manuellt krångel inblandat.