När jag ser tillbaka på min skoltid ter sig hela grundskolan som en mer eller mindre jobbig period. Skolorna såg igenom fingrarna när man mobbades, det var aldrig någon intellektuell utmaning och endast ett halvår av dessa nio år fick jag tillbringa med personer som man kunde prata med och bli ordentligt förstådd.
Dörför kan det vara jäkligt att från tid till annan bli påmind. Det är den första skolan det handlar om. Nyvångsskolan i Dalby utanför Lund. En skola som är duktig på att synas i media. Den figurerar av främst två anledningar: det tidiga antimobbningsarbetet och den KRAV-märkta skolmaten. Antimobbningsarbetet var redan igång när jag gick där för femton år sedan men av någon anledning ägnade man sig helt åt högstadiet. Vad som pågick på lågstadiet var tydligen inte intressant.
Den KRAV-märkta maten hade inte börjat när jag flyttade norrut. Men jag kan väl säga att de redan då hade mat som var vida överlägsen den som jag hade att vänta i Östergötland. Om skolmaten fick jag återigen läsa om för en månad sedan när jag kikade igenom Råd och Rön på biblioteket.
Ibland förekommer skolan i media även utanför dessa två ämnen. Barnkonsumentprogrammet Rea tog upp den 3G-mast som byggdes precis vid skolan. Jag vet inte hur det gått med det.
En sak som är slående är hur lite elever man träffar på vid en Googlesökning på skolnamnen. Folk verkar inte lägga upp information på nätet om sin historia så att man kan hitta den.
Jag gick igenom de första tjugo resultatsidorna om skolan på Google i somras och lyckades, förutom mig själv, hitta endast en hemsida om en elev. Den sidan var dock skapad av pojkens förälder eftersom han vid sidans skapande ännu ej börjat första klass.
Uppdatering 17/5 2005: Nyvångsskolans föräldraråd om 3G-masten.