I torsdags lyckades jag se en film på bio av misstag. Att jag skulle se en film var jag klar över, även vilken film det skulle bli. Jag tänkte koppla av efter tentan och se Starsky & Hutch.
Tydligen var jag inte helt avkopplad när jag beställde biljetten på SF:s hemsida. Jag tänkte kolla vilka filmer som gick nästa vecka och glömde backa när jag skulle beställa biljetten.
Allt detta märkte jag dock inte förrän jag satt i biosalongen. Jag var lite förvånad att reklamen redan börjat när det var en kvart kvar till filmens utsatta starttid. Men det var först när trailern för Passion of the Christ hade hållt på i någon minut som jag förstod att det inte var en trailer utan filmen i sig.
Märkligt nog var det ingen annan i salongen som protesterade och min blyghet förbjöd mig att göra det. Dessutom vill jag inte göra mig skyldig till frasen »Vet du vad det här är för film?« (även om det nog är vanligare på konserter.)
Så jag satt kvar och tittade på filmen. Den var säkert mer intressant än filmen jag tänkt se. Det är helt klart Maria och Maria Magdalenas rollkaraktärer man lever sig in i. Jesus framstår som riktigt tråkig och träig.