Jag drömde att jag befann mig med min pappa i Stockholm (det var en iaf. en svensk storstad med tunnelbana). Tunnelbanesystemet var annorlunda, i stället för att ha helt avskilda spår gick spåren ihop med vanliga vägar i bland. (Hur de löst strömtillförsel reflekterade jag inte över). Vägen delades dessutom upp i två delar ibland, vid övergångsställen. Valde man rätt kunde man fortsätta åka, den andra delen hade ett djupt hål som man riskerade att falla ner i. Skyltning saknades så det gällde att vara nog så uppmärksam.
Helt plötsligt befann jag mig på en station och stod i kö för att posta tre brev. Det var inget normalt postkontor, ett färgschema i lila och endast en lucka. Det var stängt men sedan började kön röra på sig. Tydligen var kön också en kö till en Pressbyråbutik, jag hamnade då självklart i Pressbyråbutiken och upptäckte då andra sidan av postluckan inne i butiken. Tydligen hade Posten skurit ner all sin kassapersonal, i stället förväntades hälften av kunderna ställa sig på andra sidan luckan och betjäna resten.
Jag gick ut ur Pressbyrån och gick vidare till någon sorts lekpark som visade sig vara en gigantisk miniatyrjärnväg. Jag gick runt där tills någon sade att det gällde att ta sig ut därifrån i tid om man ville undvika att betala något. Jag vände mig om och såg att det var fullt med spärrar som jag inte sett när jag gick in på området, dessutom hade hela området på något sätt förflyttats utomhus. Flera människor tog sig ut genom att snabbt slinka förbi genom spärrarna. En ryttare på häst försökte rida igenom men spärren stängdes med våld och häst och ryttare klämdes svårt. En annan ryttare lyckades dock ta sig igenom strax därpå.