Erik Stattin kommenterar Mikael Pawlos krönika hos IDG:
Jag gillar genomskinligheten i blogging-kulturen (både att man står för det man skriver, men också att man ställer andra till svars), men det händer faktiskt nuförtiden att jag ångrar att jag alltid använt mitt riktiga namn. Gör du det? Ångrar, alltså?
Jag räknar mig som ganska självutlämnande och det har jag inga problem med. Jag har mina betyg från gymnasiet ute på en webbsida som jag inte kunnat ändra under de senaste fyra åren, men jag plågas inte av det. (Om jag skulle hitta ett stavfel där skulle jag dock bli frustrerad.)
Däremot är jag ytterst restriktiv vad gäller att utlämna vänner och familjemedlemmar. Jag vill inte utsätta dem för obehagliga överraskningar.
En sak ångrar jag dock. Jag har varit lite för oförsiktig när jag importerat äldre inlägg som legat på en webbplats där jag inte ståtade med mitt namn. När nu mitt namn finns med är det helt plötsligt möjligt för en grupp personer att identifiera den tjej jag hade heta känslor för under två års tid, och jag vill inte utsätta henne för pinsamheter.
Där har jag funderat på att göra lite efterhandscensur genom att ta bort viss information, exempelvis alltför noggrann geografisk placering.
*[IDG]:International Data Group