Nackdelen med att kalla sin blogg för kromosom är att man får stå ut med namnkonstruktioner som kromosom-magnus. Kromosom-magnus tittar hur som helst antagligen på Good bye, Lenin i skrivande stund och därför kom jag på att jag glömt blogga om det.
Dagen efter jag lyckats vandra in till fel film så begav jag mig till Harlekinen för att titta på denna tyska succéfilm. Harlekinen är en biograf som är inrymd i konstmuseet i Norrköping och som visar filmer som inte visas i stan, dvs. icke-amerikanska filmer samt en hel del amerikanska filmer som SF inte distribuerar (det finns ingen Sandrewsbiograf i stan längre).
Som tur var skrev jag ner några tankar i Medietekniksektionens forum så nu kan jag citera mig själv:
Jag gjorde dock mitt bästa för att återställa världsordningen redan nästa dag när jag tittade på Goodbye, Lenin. Där var det svåraste att stå ut med: det dåliga ljudet, den irriterat gröna nödutgångsskylten och vinkeln man satt i. Själva filmen var bra. För första gången lade jag dessutom märke till mikrofoner i bild. Det tror jag inte jag sett på en spelfilm tidigare. Dessutom hade Denis tröja något som var misstänkt likt ett Matrixmönster, vertikala linjer med gröna krumelurer.
[se även svar på tal]
Efter att ha sett filmen blir man förstås lite nyfiken på Sigmund Jähn. Det är lite roligt att man kan hitta bilden med Jon Blund på.
Frågan är förresten om jag inte fick en överdos av kosmonauter just då. Samtidigt läste jag nämligen Tredje flykthastigheten. (Jaja, inte samtidigt som jag tittade på filmen. Jag läste ut boken några timmar innan jag började titta på filmen.)