Jag har kommit underfund med att jag numer sällan blir sådär riktigt arg. Så arg som min deltidsgröne namne. När man tror att man ska koka inuti men finner sig själv grymtandes högljutt och med musklerna spända. Mitt temperament måste ha ändrats.
Kan det vara så att jag inte längre har lika höga toppar och dalar utan istället bara har två lägen på skalan: ganska glad och ganska sur? Där kanske man borde lägga till ganska stressad, lägen då man inte hinner uppfatta vilket läge man egentligen befinner sig i.
Frågan är om det är sunt att inte vara riktigt arg någon gång. Är det kanske bättre att bli så där riktigt arg ibland så att man får ut sina frustrationer? Ska jag helt enkelt ägna nätterna åt att titta på Hulken?