Tesugen och hakank skriver om frivilligt införda begränsningar inom skapande.
Den ena formen av begränsning i skrivande jag provat på är geometrisk begränsning, i form av tegelstensinlägg där texten ska ha raka marginaler, dvs. varje rad måste innehålla lika många tecken, i form av att fylla ut textutrymmet så gott det går i Blommogram (webbformuläret tillät 103 tecken, jag såg till att utnyttja alla) eller SMS (160 tecken).
Den andra formen jag provat handlar om att till varje pris undvika att skriva med de tecken som svenska alfabetet har men inte det engelska. Att ta till metoder som att skriva engelska, aa/ae/oe eller a/a/o gills absolut inte.
Båda formerna innebär att man väger orden man tar till mycket noggrannare. Tyvärr väger man inte varje ord lika noggrant, ord i slutet av rader respektive ord som inte innehåller å,ä eller ö blir kvar utan någon större eftertanke så länge man fortfarande kan knyta ihop säcken.