Det är nog en aning patetiskt när automatiserade e-post från organisationer med tillgång till mitt personnummer utgör den största delen av gratulationshälsningarna. Fast utöver gratulationshälsningarna per ICQ, telefon (och mitt första samtal med min lillasyster på länge, trevligt) och SMS (från min faster) igår fick jag faktiskt ett ickeelektroniskt grattis i form av ett vykort på hallgolvet.
Fast jag är inte säker på att det icke-elektroniska i sig är mer personligt. I alla fall inte så länge man riktigt utnyttjar mediets egenskaper till personlighet. Som handgjort papper, eget motiv på vykortet eller någon speciell doft.