Eftersom jag utelämnat en hel del information under det sista året tyckte jag att det kunde vara idé att skriva en årskrönika på det mer personliga planet. Om det verkar kryptiskt är det helt i sin ordning, under året har jag upptäckt att folk jag känner faktiskt påstår sig läsa vad jag skriver.
januari: Inser att Projekt C är hopplöst och att känslorna nog var tio år gamla också. Mot slutet av månaden förstår jag anledningen också: Sjustjärna. Hon har intelligens, integritet, indesign…eh… skönhet och humor. Hon är inte inhuman. Jag är vaken i timmar liggandes i min säng funderandes på henne.
februari: Sjustjärna som jag faktiskt inte haft några större problem att prata med under hösten blir plötsligt riktigt skrämmande och jag tar plötsligt omvägar för att jag inte vågar gå i närheten. Så fort hon är i närheten ägnar jag mycket tid åt att bara titta på henne men så fort hon vrider huvudet åt mitt håll tittar jag bort. Det tar mig två veckor innan jag tar mod och skickar ett enkelt ICQ-meddelande till henne. Råkar ut för reakrafter när jag ska hälla upp läsk i en mugg. Står med i tidningen.
mars: Sjustjärna pratar med mig! Fortsätter knarka hennes away-meddelanden på ICQ. bob hund blir kvällens soundtrack.
april: Sjustjärna är min ledstjärna. Finns det någon korrelation mellan EKG-kurvan och ICQ-listan? För varje tecken hon skriver, skriver jag 2,18. Ser Sjustjärna med pojkvän :(.
»Trying is the first step towards failure« – Homer Simpson
Vågar faktiskt titta åt Sjustjärnas håll på andra försöket och till
och med hälsa, fast inte förrän hon hälsat först.
maj : Hon står över en skrivare. Jag kan inte kommunkoderna utantill. Har ångest över min ekonomi. Känner mig stelare än vanligt. Funderar på ceylonte.
juni : Gör min förmodade sista observation av henne två gånger under månaden.
juli: Skulle vi ha fungerat ihop musikaliskt?
augusti: Gör ytterligare ett par sista observationer av henne.
september: Är i kris över sysselsättning i ett par dagar. Fixar det på ett par veckor. Antalet resttentor nere på två.
oktober: Jobbar hårt. Hör inget av henne.
november: Kan fortfarande tänka på Sjustjärna i timmar på nätterna. Blir ibland så deprimerad att jag hoppas att bussen jag åker hem i aldrig ska lämna kvällsmörkret. Enda tillflykten är mina kompisar i iåm. Tack!
december: Tappar tilltron till det mesta och de flesta. Får tillgång till potentiellt strategidokument från Sjustjärna som jag ännu inte fått användning för. Får upp ögonen för Vanquish när man är lämnad utan Sjustjärna, hon är säkerligen mer 1337 än jag. Men upptäcker att Sjustjärna är den jag oroar mig för efter katastrofen i Sydostasien. Oerhört lättad när jag vet att hon klarat sig.