Jag tänkte på det gamla Arthur C. Clarke-citatet när jag stod och väntade på spårvagnen.
Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic.
En man gick mot hållplatsen och vände sedan och började sedan prata högt. Jag konstaterade att han inte pratade med mig och att det heller inte fanns någon annan än oss två där och jag föreställer mig att han har en öronsnäcka till mobiltelefonen gömd någonstans under mössan.
Hade det varit för något decennium sedan hade folk trott att han hade en skruv lös konstaterade jag och kom då att tänka på Clarke-citatet. Fast om folk inte fått se tekniken på nära håll utan bara användandet hade de trott att han var en dåre.
Helt plötsligt börjar mannen gestikulera vilt samtidigt som han höjer rösten. Han är inte vänd mot mig och det finns fortfarande inte någon annan i sikte. Kanske bar han någon sorts detektor på kroppen som via en Bluetooth-koppling till mobiltelefonen överför kroppsspråket till den andra parten? Någon sådan teknik har jag inte hört talas om i produktion och insåg att jag själv trodde att han var en dåre.
Sedan kom spårvagnen och jag kunde se hur han tog av sig mössan och att han inte hade något headset på sig. Så då var han verkligen en dåre – eller så var tekniken så avancerad att jag inte kunde lägga märke till den.