Som alltid vid sådana här händelser funderar jag alltid över hur nyheten först når mig och hur snabba medierna är när jag förväntar mig information.
Den elfte september 2001 var det i form av en avslutande mening om ett plan i World Trade Center i en TT-sändning på en reklamradiostation klockan tre. Därigenom hade jag förberett mig lite innan Ekots extrasändning en halvtimme senare. När jag sedan fick tillfälle att sitta framför en TV klockan fyra fick jag först se en knapphändig och förvirrad Rapportsändning med en av min barndoms idoler Bo-Inge Andersson som kommentator. Strax därefter fick jag en mycket mer personlig och levande skildring från New York i ekonomikanalen CNBC:s morgonprogram Squawk Box, att den sändes från New York tillförde inte så mycket i vad som rapporterades, de hade inte mycket mer uppgifter än andra medier. Det var hur det rapporterades, deras chock lyste igenom och det blev väldigt gripande.
När utrikesministern Anna Lindh attackerades var det genom en extrasändning i radio jag fick reda på det. När jag då använde min mobiltelefon för att läsa mer information på WAP hade varken SVT eller Aftonbladet hängt med tillräckligt bra.
I morse fick jag reda på händelserna genom att det dök upp som nyhet medan jag slötittade på Sky News inför en allt för sen frukost och nyheten om något som lät som explosioner på några av Londons tunnelbanestationer kom och fick ytterligare anledning att skjuta upp frukosten lite. Eftersom det till en början såg ut att finnas paralleller till olyckan i Stockholms tunnelbana i maj som jag skrev om då skrev jag ett kort inlägg . Jag vet inte hur rapporteringen såg ut i de svenska etermedierna eftersom jag inte bytte kanal någon gång under de två och en halv timmarna som följde. När det kom tydliga tecken på att det inte rörde sig om något elfel kollade jag upp SR:s och DN:s webbsidor som inte sade någonting om London annat än OS-kandidaturen. Kanske är det inte bara i featurematerial och djuplodande analyser som de svenska medierna kan se konkurrens från utländska, engelskspråkiga tidningar utan också i det som är senaste nytt. När man via internationella etermedier och inte minst via Internet kan få nys om nyheter tidigt och de svenska medierna sedan inte ens har notiser är det lätt att man håller sig till de utländska medierna även när de svenska till slut hinner ifatt.
Vinkeln från medierna här blir, när det egna materialet väl kommer, lätt av papegojkaraktär, där man när de inhemska medierna försöker få fram vad som hänt eller konstaterar att man inte vet hur många offer det finns istället konstaterar att man inte vet om det finns några svenska offer. Här skulle de svenska medierna istället förklara aspekter av lokala företeelser som inte är klara för oss svenskar.
Idag när jag satt på bussen fick jag se en kille i övre tonåren i sätet framför läsa mer om händelserna i London på sin mobiltelefon. Det visar på om inte annat att WAP och mobil webb kanske blivit accepterat trots allt så här sex år efter att tekniken införts på marknaden.
*[SR]:Sveriges Radio *[DN]:Dagens Nyheter