Igår kväll läste jag i Douglas Adams Restaurangen vid slutet av universum och läste avsnittet om den hemska Vidgade-vyer-vortex, där man får reda på att om det är något man inte kan kosta på sig så är det ett sinne för proportioner.
Idag ser jag att ett inlägg jag skrev för två år sedan har titeln Sinne för proportioner. Jag vet inte direkt vilken slutsats jag ska dra av det. Kanske är det bra att vara besatt men man ska vara besatt av rätt saker?