I maj 2004 skrev jag om att maj brukar vara min stora bokmånad. Då läste jag Erlend Loes Naiv. Super.. Oslobon Peter Karlsson skrev i en kommentar att den helst läses på originalspråk varpå jag svarade att den inte fanns på Norrköpings stadsbibliotek. Fast när jag nu i maj strosade där så fanns den ju där i hyllan med böcker på norska.
Alltså fick jag tillfälle att läsa om boken på norska några dagar innan 17 maj (och den stora hysterin med tanke på 100-årsminnet av unionens upplösning och visst blev det annorlunda att läsa den på norska, andra nyanser går fram (varav jag nog inte uppfattar mer än en del).
Hur mycket går egentligen förlorat i en översättning? Speciella ljud som ord tillsammans bildar, avsiktligt eller oavsiktligt. Ord som är dubbeltydiga på ett språk men som översätts till två olika ord på ett annat lär ju förlora en av betydelserna. Ord med stor intension kan översättas till mer generella ord på det andra språket.
Så ska man därför lära sig andra språk för att ta till sig en författare på originalspråk? Jag vet inte, min egen ambition är att förbättra kunskaperna i de språk jag redan förväntas kunna, dvs. engelska, tyska, norska och danska. De två sistnämnda språken är vi svenskar i allmänhet riktigt dåliga på.
Vilket kanske inte är så konstigt, svensklärarna i grundskolan och gymnasiet är inte särskilt intresserade att lära ut det. Det finns inte mycket danska och norska TV-program som lockar oss att titta. Fast lite finns det ju trots allt.
När jag var liten tyckte jag om den norska barnprogramserien Brødrene Dal. Något år senare fanns det en viss lockelse i att titta på danska TV2:s reklamsändningar, amerikanska filmer med dansk text och Lykkehjulet (Lyckohjulet).
Ett och ett halvt decennium senare hade danska satellitkanalen DK4 något jag inte hört talats om på svensk TV: Sprites–ett program om datorgrafik.