DN På stan:s sammanfattning av filmer har inte med någon betygsskala men ändå går det att utläsa vilka filmer de tycker är riktigt bra–de har fått ett litet rosa hjärta bredvid sig. Men det går också att utläsa vilka filmer som inte riktigt håller måttet:
Av de filmerna som hade premiär förra veckan verkar Michael Winterbottoms Tristram Shandy, om en filmatisering av boken med samma namn, vara den mest intressanta. Tyvärr blev det inte av att se filmen i helgen trots att det då fanns en trevlig person i närheten som det borde ha gått att lura med.
Med tanke på att filmen innehåller minst två metanivåer så borde det inte vara några problem med att skriva om en film jag inte sett. Tidigare ikväll lyssnade jag på en repris av veckans Vågen som tog upp filmen som gjorde mig än mer sugen på att se filmen.
Kritikern Sigrid Combüchen talar i programmet om en referens till Peter’s Friends . Jag har själv lagt märke till en sådan referens i ett TV-program en gång. I denna film består referensen i att en scripta skriker »Fill me with your babies« precis som Emma Thompsons rollfigur gör till Stephen Fry (som även medverkar i Tristram Shandy) i filmen från 1992. Frys rollfigur svarar med »I’m not in the vagina business«.
Det är däremot något som den här filmen är:
I remember thinking even if this film ends up being a load of self-indulgent rubbish, at least people wont be able to say, Oh its just another one of those person-being-stuffed-into-a-giant-vagina films. Last I checked, there werent too many of them around
sade huvudrollsinnehavaren Steve Coogan till Montreal Mirror i samband med Torontos filmfestival förra året.
I nummer tre av American Cinematographer som jag läste igår beskrivs en annan film som också är i branschen. Med en väldigt liten budget och mycket tiggande lyckas Lisa Chang och Newton Thomas Sigel skapa kortfilmen The Big Empty med synopsiset:
A bittersweet tale of Alice, her vagina, and the infinite nature of the tundra
I artikeln tar Newton Thomas Sigel upp en del av de problemen med filmskapandet: att beskriva filmen utan att avslöja handlingen, hitta inspelningsplatser som låg tillräckligt nära varandra och få råfilmen att räcka till.
Det första problemet löstes genom att beskriva öppningsscenen och artikeln tar upp hur den skapades (en öppningsscen som innefattar en rekvisita-vagina, om än inte lika stor som i Tristram Shandy).
Nej, jag vet inte riktigt hur jag hamnade här eller hur jag ska avsluta detta inlägg. Kanske med en förhoppning att bli censurerad av någon kommun fast IT-chefen på Söderköpings kommun ska visst ha avslutat sitt »test« nu.
A-ha!