Det är ett tag sedan jag började använda Duolingo nu. Tyvärr har jag inte varit så aktiv som jag önskat. Kanske beror det på att det trots allt är en hel del tråkig repetition. Jag är inte säker på om det är en nödvändig del av språkinlärning i vuxen ålder eller om det bara är vad som är normen i språkinlärning. Det kan ju också vara så att jag har varit för ordentlig med att gå igenom alla kursdelar när jag egentligen kunde ha ”tentat av” kontrollpunkterna och kommit vidare snabbare.
Det blev lite revival när Duolingo släppte iPhone-appen och jag kunde köra på pendeltåget och tunnelbanan men även det blev tråkigt efter ett tag.
För ett par år sedan, innan Duolingo kommit till världen, gick jag en kurs på Medborgarskolan i tyska. Det var första gången på nio år som jag läst tyska och det var påtagligt att det mest skrämmande var just att uttrycka sig. Att bygga ihop meningar utan att oroas alltför mycket av grammatiska snårigheter var det som var skrämmande och svårt.
Förra veckan lade jag till så många tyska nyhetspodcaster jag kunde hitta i min podcastspelare, Stitcher, på telefonen. Det känns som ett utmärkt sätt att tillgodogöra sig tyska och färska nyheter (från tysk vinkel förstås) på ett enkelt sätt och vid tillfällen där uppmärksamheten ändå inte upptas av något viktigt.
Jag märker att jag faktiskt kan tillgodogöra mig det mesta. Det är förstås en del detaljer och i stort sett alla nyanser som går förlorade för mig men det blir betydligt mer varierat än att traggla igenom Duolingo.
Kanske är vad jag söker en onlinekursverksamhet som knyter an till nyhetssändningar och ger uppgifter utifrån det. I första hand kan man förstås tänka sig hörförståelse och glosor kopplat till innehållet men steget till att bygga meningar och till grammatik behöver inte vara särskilt långt. Det påminner en del om de duktiga tysklärare jag hade i gymnasiet och på universitetskursen. Kombinerat med något online tror jag en del av nervositeten och bekymret om att göra fel skulle försvinna och främja lärandet.