Så står då Lelle Modig återigen hukandes framför en skara barn på morgonen och hjälper till att sprida deras sprudlande glädje ut i landet. Jag fastnar dock för en annan detalj när man ser konstellationen av barn. Det lyser om pojken i mitten. Han tar plats både fysiskt och i samtalet och är flankerad av mer tystlåtna och fundersamma flickor och pojkar.
Jag kan inte låta bli att fundera på allt han kommer få gratis om det är en avsaknad av rädsla som kommer hålla i sig. I relationen till vuxna i skolan, på fritiden, till andra barn som kommer ge honom trygghet i att ta för sig på mer områden, ha enkelt att närma sig personer han är kär i, bli en central figur i föreningslivet och ha fördel vid anställningsintervjuer oavsett om arbetet i första hand har med kontakt med människor att göra eller inte.
Visst kan spontanitet slå över så att man istället får det svårt att etablera sig i omvärlden men nog ska det mycket till innan det inträffar. Den som bara är aningen mer reserverad än normen har det betydligt svårare. När normen är mer utlevande än reflekterande krävs det mycket till för att eftertänksamhet ska värderas.