Under sommaren har jag testat Nokias nya smartphone N97. Telefonen har följt med till Umeå, Arvika-festivalen, Tjärö i Blekinge skärgård, Sundsvall och en del andra ställen.
Telefoni 🔗
Någon påstod att datorer inte gått under namnet computers i engelskan om det inte varit för att det hade varit för att det varit det första användningsområdet. Hade man istället använt dem för att hålla reda på basebollsresultat hade de hetat något annat och vi hade inte sett de i första hand som räknemaskiner. På samma sätt har dagens mest avancerade telefoner blivit så sammansatta att telefonin egentligen är en del i mängden, ett sätt att marknadsföra produkten (och sälja den ihop med operatörernas abonnemang). Telefonfunktionen är kanske inte den jag använder mest på en telefon men till följd av historien ställer man vissa grundkrav.
Man ska kunna slå ett nummer, bli uppkopplad, kunna prata och koppla ned samtalet. Eftersom N97 har pekskärm och inte har on-screen-knappar på hemskärmen trycker man på en ikon på för att få upp knappsatsen och sedan slå numret. Tyvärr försvinner knappsatsen när man tryckt på grön lur för att ringa upp numret. Om man, som jag, använder talsvarstjänster ganska ofta för att bli kopplad rätt i telefonköer råkar man på en irriterande egenhet: man måste gå in i menyn för att skicka tonvalsljuden (DTMF) och sedan trycka på ytterligare en knapp för att skicka iväg knapptryckningen. Under tiden man krånglat fram sig i menyerna har personen i telefonen hunnit svara, ropa några gånger och sedan koppla ner samtalet.
I övrigt fungerar telefonen som man förväntar sig.
E-post 🔗
Med ett QWERTY-tangentbord förväntar man sig starka e-postfunktioner av en sådan telefon. Tyvärr är stödet för e-post i HTML-format minst sagt bristfälligt. Den inbyggda e-postklienten klarar inte av det alls. På en hel del meddelanden får man inte se mer än rubriken och sedan texten “Konv.fel” (konverteringsfel). Man kan ladda ner programmet Nokia Messaging som har något bättre e-poststöd. Någon snygg rendrering av HTML-mejl (som i och för sig jag som långvarig Pine-användare ser som en styggelse men realitet idag) får man inte och även här kan man i enstaka fall råka ut för att e-postmeddelandet inte kan visas. Här är det svårt att inte jämföra med Apples iPhone som klarar av att rendrera nära nog alla HTML-mejl korrekt genom att använda samma HTML-motor som webbläsaren.
Webbläsare 🔗
Webbläsaren är en stor förbättring mot tidigare telefoner från Nokia och Sony Ericsson. På Nokia N95 och E65 har jag nästan uteslutande använt mig av Opera Mini för att läsa webbsidor (inklusive Facebook och Twitter). På N97:an har jag inte haft någon anledning att använda annat än den inbyggda webbläsaren.
Läs mer i blogginlägget om webbläsaren och Aftonbladet.se.
Kamera 🔗
N97 bjuder på 5 megapixel i sin kamera och man kan få till riktigt bra bilder. Till att börja med tyckte jag att bilderna blev riktigt bra med bra färger och skärpa. Med tiden har jag dock anat att bilderna kräver någorlunda jämnt ljus för att inte drabbas av bilder där de ljusaste partierna är utfrätta. De utfrätta partierna är också omgivna av någon sorts dis. Inte något fenomen jag känner igen från Nokia N95.
För mig som ofta tar närbilder är det tydligt att automatiken har problem i närbildsläget. När autofokusen ställer in belyses motivet ordentligt men när den direkt efter exponerar motivet blir det alldeles för mörkt.
Se även Peter Anderssons bilder tagna med N97. Han verkar inte ha problem med urvattnade bilder.
Videoläget är en dramatisk förbättring mot de telefoner jag testat tidigare. Problemen med kameran i övrigt med utfrätta vita områden och dis gäller även här.
Under något kontrollerade former blir resultaten med videofunktionen riktigt bra:
Fast är det formel 1 man ska spela in kanske man ska söka sig efter en riktig videokamera eftersom höga farter ger lite konstiga effekter.
Se fler filmer (från Nyköpingshus) i ett tidigare inlägg.
GPS 🔗
Den stora skärmen och den inbyggda kompassen gör N97 till en riktigt bra maskin för att hitta rätt i omgivningarna. Tyvärr tipsar inte programvaran om att kompassen behöver kalibreras utan detta är något man behöver komma ihåg att göra vid start. Programvaran för navigering fungerar också bra och med den inbyggda radiosändaren är det till exempel inga problem att koppla in bilstereon och navigera rätt från värmländska skogar (om det inte hade varit för den halvdana mobiltäckningen där) med guideröst. Kartprogramvaran är en av de delar som Ovi-brandats på N97:an. Det innebär bland annat att gränssnittet är aningens annorlunda.
Här är en aldrig tidigare visad video från när jag använde kartfunktionen i Umeå i juni.
Utöver att ha en FM-radio med RDS innehåller N97 även en FM-sändare så att man kan lyssna på musik i sin bil- eller köksradio och har den radion RDS-stöd får man se “NOKIA” i displayen. Det är smidigt om man vill lyssna på något i stereon och inte har en mini-RCA-till-RCA-sladd med sig. Radiomottagaren fungerar okej men liksom i N95:an verkar den gjord med föreställningen att man enbart använder sin telefon i ett område. Man får därför vara beredd på att höra en del brus om man som jag befinner mig i ett par olika städer regelbundet och bläddrar bland stationer man lagrat i den andra staden.
Är man intresserad av särskilda program är det kanske podcastfunktionen man ska använda istället. Man kan prenumerera på podcasts i telefonen som laddas ner på anmodan och sedan lyssna på dem. Podcastspelaren har förbättrats sedan N95 (man kan t.ex. klicka på pekskärmen för att hoppa till ett visst ställe och behöver inte spola sig fram). Bäst hade förstås varit om den liksom i iPod hade kommit ihåg var man senast lyssnade.
Widgets 🔗
Widgets är en av funktionerna som marknadsförts hårdast i samband med Nokia N97. Det är trevligt att kunna modifiera hemskärmen och få se vädret, senaste Facebook-kommentarerna eller DN-rubrikerna. Till skillnad mot i reklamen får man ingen snygg animation när man växlar mellan hemskärmen och den aktuella appen som widgeten hör till. Det största problemet är dock att widget-funktionen är riktigt buggig. Om det är widgeterna i sig som är buggiga, widgetstödet i operativsystemet eller delarna som ansvarar för visningen av widgetar är svårt att säga men när widgeten själv föreslår att telefonen bör startas om för att den ska fungera igen drar jag öronen åt mig. Buggigheten skiljer sig dock åt från widget till widget. Facebook-appen slänger upp meddelanden som nämnts ovan, Accuweather-appen står stilla stora stunder medan andra widgets kan fungera utan större problem.
Stabilitet 🔗
Utöver widgetstrulet märker man av lite strul men ändå strul. Telefonen verkar vilja starta om sig själv ungefär en gång i veckan. Då tystnar telefonen, skärmen flimrar till och sedan visas “Nokia” i displayen innan den efter en stund är tillbaka som den var från början (med undantag av eventuella program som var igång innan omstarten). Några enstaka gånger har även telefonen låst sig i samband med att webbläsaren varit igång. Senaste gången var dock innan senaste programvaruuppdateringen så detta fel kan vara utrotat vid det här laget.
Uthållighet 🔗
Jag har inte tappat telefonen i marken så det är svårt att säga något om hållbarheten i det avseendet. Däremot kan det vara intressant att veta att jag parallellt använde Nokia N95 och Nokia N97 under Arvikafestivalen. När jag en morgon vaknade upp i tältet hade displayen i N95:an slocknat under natten och ville inte komma igång igen. (Vilket verkar vara inte alltför unikt fel med N95:an, jag råkade ut för samma sak sommaren 2008). N97:an fungerade som vanligt. Det hårdvarustrul jag upplevt med N97 har varit att QWERTY-tangentbordet två gånger delvis slutat fungera när telefonen varit varm. Efter att ha tagit ur batteriet och låtit telefonen svalna har det löst sig.
Inmatning 🔗
Telefonen stöder tre olika sätt att mata in text. Jag har fäst mig vid QWERTY-tangentbordet pga. riktiga taktila återkopplingen (vibrationen när man trycker på pekskärmen är visserligen ett steg framåt men räcker inte för att avgöra om man verkligen tryckt på rätt knapp). Handstilsigenkänningen är helt okej men tar ändå för mycket tid för att jag ska ha tålamodet.
Även om man kan hantera tangentbordet med en hand så saknar jag möjligheten från N95 att hålla telefonen i en hand och en temugg i den andra och skriva SMS.
Läs mer om inmatning i inlägget om tangentbord.
Form 🔗
Att klämma in ett QWERTY-tangentbord under en pekskärm och få plats med Carl Zeiss-optik tar en del plats. Resultatet är en telefon som jämfört med original-iPhone är en knapp centimeter tjockare. Inte i närheten lika tjock som N95 men det märks när man har den i fickan. Bredd och höjd följer andra pekskärmstelefoner ganska väl.
Tredjepartsprogram 🔗
En sak jag riktigt uppskattar med Symbian-plattformen är möjligheten till fristående program som kan köras parallellt. Det är en fröjd att kunna lyssna på streamad musik samtidigt som man skriver på Twitter. Jag har tagit mig runt på stan en hel del med iPhone i hörlurarna och en Nokia i handen för att skriva på Twitter/Jaiku. Med N97 och programvara som Mobbler för last.fm och Gravity för Twitter klarar jag mig med en enhet.
Med PuTTY på telefonen saknas ytterligare ett skäl att använda PC:n på tåget. Jag kan använda telefonen (och jag vet av egen erfarenhet att ett onscreen-tangentbord och SSH inte är en särskilt bra kombination). Riktigt bra.
Till sist, önskar du inte att du hade en iPhone? 🔗
(fråga från Fredrik Strömberg)
Man kommer oundvikligen inte från jämförelsen med iPhone. Samsung och andra liknande smartphones med pekskärm till trots är det iPhone som blivit måttstocken när man befinner sig i en omgivning med vad som antagligen är Sveriges största iPhone-penetration. Rent tekniskt så är man inte så långt från varandra med kompass i båda telefonerna, den förbättrade kameran i iPhone 3GS och möjligheten att spela in video. Den påtagliga hårdvarufinesskillnaden är tangentbordet, blixten och FM-sändaren i Nokia N97. Den väsentliga skillnaden ska kanske istället sökas i programvaran. N97 låter mig använda flera program samtidigt (vilket på iPhone kräver grepp som jailbreak). iPhone har å sin sida programvara som känns mer helgjuten. Jag kan koppla upp ett trepartssamtal trots att jag aldrig gjort det förut och Apple skulle aldrig släppa en produkt där det både finns en Ovi Store och en “Hämta program” vilket det gjorde på N97:an jag testade. Något annat som talar för iPhone är det ständigt ökande utbudet av tredjepartsprogram via App store. Möjligheterna till programutvecklingen har funnits längre på Symbianplattformen som N97 bygger på men har helt klart blivit omsprungen av iPhone med App store.
Med den senaste generationens telefoner blir det alltmer tydligt att tredjepartsprogramvaran blir en avgörande faktor för vilket system man väljer. Med någorlunda liknande hårdvara är det programvaran som avgör. I mitt fall innebär dock möjligheten att köra flera program samtidigt att jag föredrar N97 (det är också därför min iPhone fått vara hemma senaste året medan jag haft N95:an med mig). Men med ett Spotify som snart kommer till iPhone är det bara möjligheten att köra två appar samtidigt som gör att vågskålen väger över på N97:s sida. Skulle även det försvinna skulle det vara en fråga om abonnemang och subventioner för att jag skulle välja den ena över den andra. Men tills en sådan tidpunkt blir det N97 för min del.