Igår åt jag lunch tillsammans med de två personer som skickade ut ett pressmeddelande som jag bloggade om hösten 2005. Det jag förstås inte på då, utan först när jag på kvällen skulle sammanställa en årskrönika för år 2005 (ja, jag gjorde en krönika för år 2004 men glömde bort den för 2005 förra året). Det visade sig finnas en del kopplingar mellan vad vi pratade om på lunchen och vad jag skrev 2005.

Den där festen blev nummer fem på Emanuel Sideas lista med 14 tecken på en het högkonjunktur (viss tautologi, inte?) på Ekonominyheternas webbplats. Märk väl att 13 i URL-en blivit 14 i rubriken. I P3 Populär i fredags flippades förresten The Arks nya låt Absolutely No Decorum som Ola Salo kallade en gammal klassiker innan de spelade den på Moderna.

Jag ångrar ingenting.

Låt vara att man inte kommer med på en bildsökning på »David Hall« hos Eniro.se (som använder sig av svenska men angloamerikansk-centrerade Picsearch som leverantör, ett Picsearch som förövrigt dissar personer med samma utbildning som jag) men jag är åtminstone först på Eniros festsida! Och ja, The Ark framträdde verkligen trots att övertygande bildbevis saknas. Det var nog den enda konsert jag bevistat där sångaren stod bakom en stor pelare. Och nej, det var inte en scenografisk avsikt utan helt enkelt en lokal inte avsedd för konserter.

Thebe har en (inte helt legal) bild från utställningen på Malmö konsthall . Jag såg den ( Sarah Szes A swiftly tilting planet) för några veckor sedan och tyckte särskilt de landskaps- och arkitekturliknande delarna var riktigt häftiga, liksom hålet ner i golvet. Och både min mamma och jag blev sugna på att såga av ben på Lack-bord från Ikea efter att ha varit där.

Som synes skrev Emerge redan för en vecka sedan om vad jag tycker om Aftonbladets lokala satsning: ett smart men oerhört tråkigt användande av databasinformation (samt public service-material) för att skapa en känsla av lokal information. Men ytterligare en sak är värd att notera här eftersom jag smålog åt det i flera dagar: Malin Baryard tillfrågas i egenskap av Norrköpingskändis och lyckas på de få frågor som det fastställda frågeformuläret innehåller (samma användes t.

När jag läste ett av mina senaste bokinköp, Stig Hadenius’ beskrivning av radions och TV:ns framväxt i Sverige under 1900-talet i Kampen om monopolet, i helgen och såg en bild på Olle Stenholm funderade jag en del på Magasinet och andra saker han gjorde i skiftet mellan 1980- och 1990-tal. När jag nu klickade runt på Resumé.se och ser Viggo Cavlings ledare tror jag först att han uttryckt sig klumpigt så att det framstår att Stenholm dött.

När jag på lunchen idag skulle göra den till synes enkla huvudräkningen 2007 – 2005 fick jag svaret att bli 95. Vilket förstås gladde mina kolleger. Tydligen har SJ:s »hemliga« kampanj påverkat mig ganska betydligt. Det jag stört mig mest på med den kampanjen (utöver hur illa det ser ut när det ligger massa exemplar av Metro med reklamen på hela första- och sistasidan och skräpar på marken vid busshållplatsen) är teckensnittet.

I ett inlägg i april förra året skrev Stationsvakt om skillnaderna mellan flygfotona på Eniro och Hitta. Eniros bilder var aningen sämre trots att de uppenbarligen kom från samma källa. Nu har dock bildbehandlingsmetoderna för fotona på Eniro förfinats med betydligt bättre interpolationsmetoder så nu har bilderna bättre skärpa och färg. Som bloggen Nummer 2 skriver är det kartfunktionerna som är det nya häftiga, även om jag kan tycka att den verkar lite väl tungrodd emellanåt samt har vissa navigeringsmissar.

Igår, när jag låg och försökte somna strax efter att ha skrivit det förra inlägget, kom jag på att det inte alls var i elfte timmen jag publicerade det där utan i tjugofjärde–såvida jag inte är datalog och börjar räkna på noll. Hur som helst har klockan nu slagit över till nytt dygn både bokstavligen och bildligen. I natt byttes gamla versionen av Eniro.se ut mot den som legat i öppen beta sedan början av december.