Tågtjat

· 312 ord · 2 minut(er) att läsa

Icke-urbloggaren Mats skriver om sina vedermödor med att ta sig hemåt från Stockholm efter stormen i söndags.

Visst blev det lite improviserat för mig att resa på måndagmorgonen men det var inga problem att ta sig hem på måndagkvällen. Däremot träffade jag min barndomskompis från lågstadietiden i Skåne på Stockholms C. Honom hade jag inte träffat sedan 1999. Han var en dag försenad och väntade på att få gå på X2000 mot Nässjö för att därifrån byta till buss. Han sa att han varit i telefonkontakt med någon som talat om att det var rusning till bussarna i Nässjö, så det gällde att skynda sig väl där.

Själv var det inga problem för mig att ta mig till Norrköping. Värre blev det dagen efter på tisdag kväll. Strax innan tåget ska gå söderut fixar ett pendeltåg till en kortslutning och tåget jag sitter på avgår aldrig från stationen. Istället hänvisas vi till nästa ordinarie tåg som ska gå 45 minuter senare.

När det väl kommer in (på spår 19, som ligger längst ut) blir det ofattbar trängsel av alla Nyköpingspendlare (vi få Norrköpingspendlare är förstås mycket lugnare i vår natur) som i sin iver att komma först nästan håller på att kliva över de sista resenärerna från Uppsala. Jag lyckades dock få en sittplats–chansen var inte så stor. Resenärer som i vanliga fall fått rymmas i åtta tågvagnar skulle nu rymmas i tre.

50 minuter försenad kom jag dock fram till Norrköping igår.

Idag blev det bara hälften så dåligt. Signalfel i Södertälje innebar att tåget tog en annan väg (vilket innebar att man bland annat fick se Tumba centrum från tågfönstret) och förseningen blev »bara« 25 minuter, varav de sista två ägnades åt att vänta på att dörrförreglingen skulle hävas när vi var framme i Norrköping.

Om man bara ser till de två senaste dagarna är trenden bra i alla fall.