Tio för de stora, fem för de små

· 295 ord · 2 minut(er) att läsa

EMI har ju varit i konflikt med Apple om priserna i iTunes, skivbolaget vill inte släppa sina låtar allt för billigt. Denna konflikt ska bland annat ha lett till iTunes inte är ifråga när EMI släpper John Lennons låtar fritt om någon månad.

Nu säger EMI att de tror att iTunes prismodell, med ett pris för all musik, är på väg bort någon gång nästa år. (via Slashdot)

Nuvarande prismodell har fördelen att den är enkel att förstå för oss konsumenter, man vet från ögonblicket man tänker tanken att utöka samlingen med en låt eller ett album vad det kommer att kosta. Men det hindrar bolagens möjligheter att kräma ut så mycket som möjligt för den senaste musiken, vilket kanske är en bra idé om man snabbt vill få tillbaka pengarna för de kostnader man haft för inspelning och marknadsföring när det rör sig om kortlivade artister/album.

För musik där efterfrågan är mer jämnt fördelad över tiden (eller där det åtminstone fortfarande finns efterfrågan att tala om efter ett decennium) får man in pengar under en längre tid. Har man väl börjat med differentierade priser kan man se fler effekter: Nirvana-album från tidigt 1990-tal är dyrare än Klasse Möllbergs album från samma tid just därför att de kan ta ut högre pris (helt okej i och för sig).

Andra mer diskutabla effekter man kan tänka sig är att skivbolagen på konstgjord väg begränsar tillgången på gamla album/låtar, trots att det inte längre handlar om fysiska exemplar, för att på så sätt höja priserna. Redan idag erbjuder iTunes exklusiva bonuslåtar om man beställer i förväg, ett exempel i fysiska världen är tecknade klassiker som säljs under begränsad tid på Disney DVD.

Uppdatering 18.01: Joel Spolsky tar upp samma nyhet i sin nya artikel Price as Signal.